Hungriga vargar i Brighton

Vi hade i alla fall tur med vädret... eller inte.  Klockan sju hade vi alla nyinköpta stövlar,paraplyn och torra strumpor på oss när vi på den långa färden promenerade till American Coast 2 Coast vid Brightons marina. Vi gick upp och ner för strandpromenaden, över berg och dal. Men ack nej, någon restaurang kom ej. Och det hade inget att göra med att vi inte visste var den låg.

I alla fall, efter ett panikartat samtal till restaurangen och otydliga direktioner, kom vi slutligen fram till detta paradis av mat. Det var 25 stycken skelett som rasslade in vid borden.

Det serverades allt ifrån lasagne och caesarsallad, till hamburgare och kycklingwraps. Till tjejernas stora förtjusning serverades detta av en mycket stilig servitör, som till tonerna av Lady Marmalade framförde några ”schyssta moves”. Perla, den svenska servitrisen, gav oss glädjande besked när hon beskrev vägen till Primark.

Efter en sådan kulinarisk upplevelse, gick vi med glädje ut i regnet igen och begav oss hemåt.

En vecka senare var det dags för ”den sista måltiden” som, lite lätt kaotiskt, utdelades på en restaurang av italienskt ursprung. Tre rätter stod på menyn och det visade sig, till servitörernas förtret, att ingen ville ha det de hade beställt från början. Men det ordnade sig lyckligtvis då servitörerna snabbt snappade upp våra namn med hjälp av en användbar fusklapp.
När förrätten var uppäten var klassen i gemensam matkoma. Dock fortsatte maten att komma; två rätter till tvingades ner innan kvällen var slut. Därefter följde lite pengastrul, och såväl Catrin som Sofia och Andrew gick lite fattigare hem än de själva hade planerat. Slutligen skildes vi alla åt, och såg inte varandra förrän någon timme senare, eftersom vi alla sov på härliga och underbara Journey's.

Vargarna

/Julia, Sofia, Victoria och Moa

Stonehenge - ett blött mysterium

Den 26:e september på onsdagen, begav vi oss tidigt på morgonen med buss till Bath. Vädret hade inte varit gynnsamt överhuvudtaget, och vi hade ingen tur den dagen heller. Blöta redan från start satte vi oss i minibussen, somnade och påbörjade vår tre timmar långa resa till slutdestinationen – men först efter att Hanna och Cornelia beslutsamt ryckt bort den hängande Wunderbaumen som längs med sätena spred odören Black Ice.

Efter ett tag av slumrande och sovande på bussen, vaknade de flesta till liv för att göra sitt första stopp på resan. På en närliggande mack började man utöka godisförrådet medan busschauffören enträget kämpade med vindrutetorkarens funktion. Tyvärr gick det förgäves, eftersom han återstoden av resan torkade rent rutorna lutande ut genom fönstret; med ena handen borstande på yttersidan av rutan och den andra på ratten - och Nicki Minaj på någorlunda hög volym.

Det var en minst sagt annorlunda färd. Lyckligtvis har många språkare fantasin nära till hands och lyckades roa sig, eller sova bort timmarna. Redan på vägen till Bath fick vi en skymt av Stonehenge som vi senare skulle komma att redovisa om, och det var en något spännande upplevelse just med tanke på att monumentet är så omtalat.

Efter att ha strosat runt i Bath ett antal timmar, satte vi oss i bussen och trots värkande fötter, gjorde vi slutligen ett sista stopp vid Stonehenge. 23 trötta elever, gick ut i det piskande regnet med audioguides tryckta mot öronen, iklädda lila ponchos. Ett motvilligt erkännande är att de flesta sprang mot bussen så fort vår redovisning blivit genomförd och de knäppt några kort för att visa närstående hemma i Sverige. Några tappra elever lyckades till allas glädje lyssna sig igenom alla tio stationer. Okej tio stationer må vara en överdrift, men de tog sig igenom fler än de två som resten av klassen gjorde.

Det var en annorlunda men intressant upplevelse att ta del av mystiken kring Stonehenge, men till vår förvåning var det inte så stort som vi först antog att det skulle vara. Trots att vädret under vår vistelse var en glädjeförstörare, så rekommenderar vi ett besök! 

Vädret på bilden har inget med utflykten att göra.

Kram Hanna, Elma & Selma. 

Bildkälla: Wikimedia

Utflykt till Bath

Bath - gatuvy

Vi har fått chansen att besöka den fantastiska och vackra staden Bath som ligger i sydvästra England. När vi gick i staden så kände vi oss rofyllda av de gamla stenbyggnaderna och alla vackra dekorationer. Bath innehåller mest äldre byggnader och hus från 1700-talet och därför borde man nästan ge en eloge till staden och dess invånare. Dock märkte man genast att Bath lockar mycket turister, både ifrån England och ifrån andra länder och det tror vi beror på stadens skönhet och att det just finns så mycket att se och uppleva!

Vi besökte två olika museer, Jane Austen Centre och Roman Bath. Det var oerhört intressant att få se gamla stenras och grunder ifrån den tid då romarna härjade i Bath, samt att få se deras uppfinningar med de omtalade varmvattenkällorna och poolerna som de byggde. Det var mycket vackert och en rolig upplevelse, och än idag är vattenkällorna fortfarande varma vilket är mycket imponerande. 

Det romerska badet. I fonden Bath Abbey

Som två beundrare av Jane Austen så blev vi väldigt besvikna då vi fick reda på att Jane Austen Centre inte innehöll vad vi hoppades på. Vi förväntade oss att få följa med bak i tiden genom Austens liv och få se gamla behörigheter till henne själv. I själva verket så visade sig att många av föremålen inte hade ägts av henne, till exempel fanns där en klänning som inte hon själv har burit. Jane Austen hade i själva verket bott tre hus bort vilket gjorde oss besvikna att få vara så nära men ändå långt borta. 

Jane Austen Center

Efter våra besök på de två olika museerna så var det dags för lunch, och vi gick till ett litet fik (även det hade gammal fasad). Det fanns en liten uteservering där vi satt och åt och njöt av vår omgivning. Det är en fantastisk stad att gå runt i och bara titta på det vackra och väldigt speciella byggnaderna, samtidigt som det fanns mycket shopping med skobutiker, leksaksaffärer och konfektbutiker, som var fullproppade med godis överallt! Sedan var det dags att åka hem, vi kände oss tillfredsställda med vår utflykt till Bath och vi hoppas att snart få komma tillbaka! 

/Frida och Ninni 

Bildkälla romerska badet: Wikimedia

Cricket i ur och skur

Nu var den underbara resan slut. Det som vi har sett fram emot ända sedan år ett, är över. Fantastiska ögonblick har vi fått uppleva: otroliga vyer, god mat och mirakulöst vänliga människor. Britter har visat sig vara väldigt artiga och uppträdde som gentlemän (de flesta av dem i alla fall).

Annat kan man tycka om vädret, tyvärr var det näst intill storm under i princip hela veckan. G-force winds knäckte paraplyer och regnet öste ner, ”It was raining cats and dogs” for sure. Som tur var hittade vi finfina lila ponchos i den danska affären Tiger, som flitigt användes – vi såg ut som lila köttbullar. Trots vädret var staden väldigt mysig, gulliga små secondhand-affärer, stora köpcentrum, härliga caféer och verkligt brittiska pubar. Havet syntes från större delar av staden, så man hade alltid en riktlinje – visste man var piren var hittade man hem!

Under tisdagen var det dags för den spännande cricketmatchen. Olyckligtvis gjorde vädret att vi inte kunde spela en ”riktig” match, utan de som ville fick pröva på. Vi började med att försöka förklara reglerna, som är ytterst komplicerade då det finns 42 grundregler. Andrews (en av lärarna) syster bor i Brighton och lånade därför ut sitt cricket-set till oss. Självfallet testade vi att slå några slag och det var faktiskt uppehåll under cirka fem minuter, vilket underlättade. Egentligen behövs en relativt stor spelplan men då vi befann oss på stranden var ytan begränsad. I vilket fall som helst var det intressant att pröva på, nu kan man skryta med att ha spelat cricket och inte var som helst, utan i Brighton!  

En ljusning för Simon

Ganska kul ändå?

/Shadi, Sofia och Magdalena

The Royal Pavilion

Nu har vi uthärdat ännu en natt på detta hemska vandrarhem. Suck... Låt oss gå ner till frukosten, vågar vi ens hoppas på en mättande frukostbuffé? Nej.

Vi märker på våra klasskamrater att de har sett fram emot ett besök på detta magnifika palats som vi många gånger förut passerat. Väl där ställer vi oss med palatset i bakgrunden och börjar introducera våra nyfikna kamrater för ROYAL PAVILION! Vi gör ett utmärkt jobb med denna presentation och våra fötter visar oss vägen in mot det okända. Likaså gjorde engelsmannen som mötte oss i dörren. Där tilldelas vi s.k. ”audioguides” där en förinspelad liten gubbe i svart kavaj berättar i den givna ”telefonen” om byggnaden och dess historia.

Näst intill alla rum var prydda med drakar i diverse former så som på tapeter, skulpturer eller lampor. Det sistnämnda var en stor kristallkrona som hölls upp av en drake i guld vilken var en oerhört ståtlig syn. Vi kunde inte slita oss från den stora draken men gubben i telefonen sa åt oss att gå vidare till nästa rum; köket. Tur var väl det, annars skulle vi gått därifrån med nackspärr...

George var inte blyg med att visa upp sitt då ultramoderna kök för sina gäster vilket ansågs vara ovanligt på den tiden. Dock går det inte att neka att det än idag är ett imponerande kök.

Till sist vill vi bjuda dig på ”fun facts” om George IV, hjärnan bakom Royal Pavilion:
Vid 21 års ålder led han av svåra hälsoproblem p.g.a. sin fetma. När han var 30 år var han sjukligt överviktig och hade problem med matsmältning etc. Han var känd för att ha ett intresse för mode, inredning och arkitektur. Speciellt avgudade han stilar inspirerade av Asien, därav ser palatset ut som det gör; en blek kopia av Taj Mahal.

Han var gift två gånger, dock hade han flera älskarinnor vid sidan om, vilket också var vanligt under denna era om man var mäktig. I underhållningsrummet dit gästerna fördes efter middagarna fanns en skärm framför en öppen spis. Funktionen var att kvinnors smink inte skulle smälta då det innehöll bivax.

George IV dog som den mest impopulära kung genom tiderna i Storbritannien p.g.a. hans slösande med skattepengar. Han sörjdes av få. 

The unprepared trip to The Seven Sisters

Our ambition with this one-day trip to The Seven Sisters Country Park was to extend our knowledge of Great Britain’s most extraordinary nature and environment – something that, due to inconveniences dealing with our bus reservation, did not quite go as we had planned... We were forced to reorganize our expedition by rescheduling it from Wednesday to Monday, which made the day quite more spontaneous than what was intended.

While traveling to the Country Park, our bus unfortunately broke down, forcing us to wait (FOR HOURS AND HOURS AND WEEKS AND MONTHS!) until another vehicle came to our rescue. Some of us cried, some of us died. Yet finally, we reached our destination.

The Seven Sisters Country Park is located in the east of Sussex, more exactly in Eastbourne, where beautiful surroundings dominate the exterior of the place. Moreover, being the recording sight of many famous movies has made the area well known amongst people of all nationalities. You might have seen, or heard about, the movie Atonement, of which the last scenes took place here. Actually, during our visit, some of us defied the gale-force winds and managed to catch a glimpse of the protagonist’s house, while the rest of us took shelter in a local tearoom.

Even though the heavy downpour prevented us from enjoying the full extent of the park, we could still imagine the beauty of the place on a sunny, summer day and we understand why The Seven Sisters is so popular amongst tourists. Most people travel here to explore the beautiful cliffs located here and the country park itself actually contains 280 hectares of chalk cliffs. The cliffs are in fact what have given this place its name!

At our stay, we learned that there are two types of maritime cliffs in East Sussex - the chalk cliffs of which the ones in Eastbourne are an example, and the softer sandstone cliffs that can be found eastwards. Altogether, there are approximately 45km of cliffs in East Sussex and the cliffs are actually receding at about 35cm each year due to heavy rain or rough storms.

Even though the journey to The Seven Sisters Country Park did not in any way go as planned, we still had a pleasant time - and we will certainly never forget the feeling of soaking wet clothes and shoes!

Seven Sisters

Bildkälla: Wikimedia

/Elina Trygg, Louise Ahnvik, Simon Andersson

Välkommen till Brighton!

Vi skulle hålla i en guidad tur i Brighton innehållande The Palace Pier, The Lanes och Grand Hotel men det gick inte bra alls på  grund av vädret. Det blåste och regnade något så  olidligt så vi var tvungna att ställa in. Vi fick trots detta läsa upp vår presentation under ett tak vid The Palace Pier men fick efter detta gå hem istället för att fullfölja rundan.


Vi hade egentligen tänkt börja vid The Lanes som är pittoreska gator som går genom centrala Brighton fyllda med roliga affärer, mysiga caféer och trevliga pubbar. Sedan skulle vi ha fortsatt till Grand Hotel som är ett av stadens äldsta hotell och därefter skulle vi ha fortsatt till The Palace Pier som är piren i Brighton, där det finns ett tivoli längst ut på piren.

The Lanes har oerhört fina affärer, det fanns t.ex. en fudgeaffär med de flesta smaker du kan tänka dig. Det fanns också en affär som innehöll återvunna saker, t.ex. en iPhone högtalare som man hade gjort utav återvunna vinylskivor och anteckningsblock gjorda av gamla bildäck.

The Lanes

Bildkälla: Wikimedia

/Victor, Cornelia och Jashar

Union Jack

Lärde vi oss något då?

Jag lärde mig att lyssna och förstå engelska med dialekt. /Josefine

Jag lärde mig mer engelska och olika saker om byggnader i Skottland. Lite om Robert Louis Stevenson. /Klara

Att lita mer på mig själv i mitt engelska språk. /Ellinor

En hel del om Skottland och dess historia. /Ajsa

Man förstår dialekten i Glasgow efter ett par dagar. /Malin O

Jag lärde mig att haggis inte är så vidrigt som man skulle kunna tro. /David

Mer förståelse för andra kulturer. /Florence

Att det finns sjukt många får. Visste att det fanns många, men inte så många. /Lily

Jag lärde mig om Skottlands historia och mycket om hur vackert landskapet är. /Carl

Jag lärde mig hur fort man faktiskt kan anpassa sig till språket, det var intressant att själv försöka göra sig förstådd med den amerikanska accenten som jag har. Blev mer brittiska faktiskt! /My

Jag lärde mig hur vänliga och pratglada skottar är. /Susann

Massor om Glasgow, ur många olika perspektiv, även om universitetet, fotbollen o.s.v. /Yasmin

Att våga prata mer! /Nelly

Vad lockar i Glasgow?

Gatorna i Glasgow kantas av stora ståtliga byggnader överallt, vart man än vänder huvudet så ser man byggnadslängor med restauranger, pubar, butiker med mera. Staden har i vissa delar oerhört häftig arkitektur och det är det som är så speciellt med Glasgow att de gigantiska byggnaderna står kvar än idag sedan århundraden tillbaka. Det fanns verkligen arkitektoniska mästerverk som till och med häpnade mig som inte är ett dugg intresserad av arkitektur eller kultur. När man går på stadens gator så är det i stort sett omöjligt att inte häpna över att staden andas kultur med sina museer och monument, för man märker med all säkerhet att det är en gammal stad.

Mitt inne i den kulturella upplevelsen så finns det en helt annan värld som de flesta tjejerna med lätthet sugs in i. Ett tips till er som gillar att shoppa är att ni ska resa lätt på ditresan för att ha extra plats i väskan för era inköp. Hur mycket ni än är övertygade innan resan om att det är en studieresa och att ni inte tänker shoppa så kommer er inställning vara helt omvänd när ni besöker bl.a ett varuhus, Primark. Där kan du hitta varor som kostar tillsammans mindre än vad en vara i Sverige skulle kosta. Väl inne i varuhuset så märker man väldigt tydligt att det också finns ett övertag av varor för tjejer gentemot killar. Men självklart finns det avdelningar för män också men vad jag kommer ihåg så var herrarnas avdelningar både mindre och färre. Tänk på att spara pengar tjejer, det lär gå åt pengar! Som en tjej i klassen sade efter en dryga två timmar på stället – ”Jag vill ta en heldag här på torsdag! Vi har inte ens varit uppe på den tredje våningen än!” Tänk vad inbjudande ett varuhus är om man vill tillbringa en hel dag därinne. Jag som kille hade ju helt enkelt inte överlevt!

För den spel- och sportintresserade så finns väl det inte i lika stort utbud som för shopping och kultur men en dag hittade vi faktiskt en spelhall. Med en kort taxiresa, som för övrigt är väldigt billigt, så var vi framme. Vi var alla lite sugna den dagen på att hitta på någonting kul att göra och vi kom fram till att försöka hitta ett bowlingställe. Nog fanns det bowling på det här stället, det fanns också möjligheter att spela biljard och många fler saker. 7 pund (Cirka 70-80 kr) kostade det per person att få spela två hela omgångar och det tyckte vi lät jättebra för då tog det lång tid istället för att vi skulle behövt betala för två timmar. Vi var alla också samlade på bara en bana vilket gjorde det extra kul. Vi var 7 st där och det var lätt ett av det bästa på veckan, hur kul som helst tyckte jag. Och det kanske berodde på också att jag är väldigt intresserad av sport och spel, så tycker ni om att spela bowling och har ett sinne för spel eller bara vill ha en kul stund med kompisarna så är det här ett utmärkt förslag.

Ta vara också på möjligheten att se en fotbollsmatch om ni skulle pricka in det, derbymötet mellan Glasgows två storlag Celtic och Rangers talar man mycket om i Skottland. Rivaliteten är oerhörd stor mellan de två lagen. Har ni chansen så rekommenderar jag att ni ska gå, ett minne för livet!

Missa inte Glasgow!

Skrivet av Adam Åstrand SP08K

Edinburgh

Vi ankom med tåget till Edinburgh en solig men kall morgon som senare under dagen blev så pass varm att man kunde gå runt i den vackra staden utan jacka, dessutom var man i ett stort behov av solglasögon.

Den första timman ägnade vi åt att hitta ett museum som sen visade sig att inte vara så svårt att hitta. Jans guidning var inte helt felfri men han kom slutligen fram till målet, lite stressad kanske. Museet vi skulle till heter Writers' museum som var litet men väldigt mysigt och det blev något av det roligaste i Edinburgh.

När vi kom in i muséet satt en man i hörnet vid namn Ian och skrev på en föreläsning som han skulle hålla i december. Han förklarade lite om muséet och när det var dags att vi skulle gå runt själva tyckte vi att han pratade på ett väldigt intressant sätt. Eftersom han satt och skrev sitt egna arbete så tvekade vi först om att fråga om han hade lust eller tid att ge oss information på resten av muséet men det gjorde han gladeligen.

Efter museet gick vi tillsammans upp till Edinburgh Castle och tog lite bilder, därefter var det fri tid att göra vad vi ville och vi (My, Sarah & Louis) ville i alla fall gå Mary King's Close som är en stad i underjorden så som det var innan man byggde staden på nytt.

Eftersom Edinburgh inte var helt rak förr i tiden, byggde man alltså staden på ett sätt att det blev rakare men man har behållt underjorden och använder det nu som en slags "spökvandring" i underjorden.

Mary King var faktiskt en förmögen affärskvinna som bodde i ett av husen som vi såg i underjorden och man kunde se hur hon och resten av folket bodde och hade det på 1500-talet. De som var förmögna hade nöjet att bo högt upp i byggnaderna eftersom man inte hade toaletter som spolades så hade man hinkar till sina speciella behov och det kastades ut på gatan under en viss tid på dygnet. De som bodde längst ner blev utsatta om de inte såg upp.

Man fick också lyssna på några spökhistorier och vilka var det som skrek högst om inte vi elever från Bäckäng?

Efter en timmas vandring i underjorden kom vi upp till ytan kippande efter luft. Detta får ni inte missa om ni åker till Edinburgh och glöm inte att boka tid innan ni går vandringen som sker på plats för detta är mycket populärt.

/My, Sarah & Louis

The Box

Om du är trött på trånga dansgolv där technomusik pumpas ut ur plastiga högtalare är ”The Box” rätt för dig. ”The Box” är som en liten mörk låda som ligger gömd under din säng, fylld med livemusik och sköna typer i alla åldrar. Det är den lilla lådan du öppnar och dyker i när du vill lära känna nytt folk och vill vidga din spotifylista.

När vi smyger in i den lilla mörka hålan skådar vi en scen proppad med gitarrer och förstärkare. När vi går längre in i mörkret ser vi mörka träbås och en till synes vanlig bar, tills vi upptäcker den magiskt vackra bartendern med kajal.

Vi sätter oss med varsin lättöl i det trånga båset. Skottarna upptäcker tidigt vår svenska trots lokalbandets högljudda rockmusik och öppnar sina famnar för att lära oss skotska slangord. I gengäld berättar vi om den svenska kulturen. Bland annat om den svenska fotbollsstjärnan Henrik Larsson, före detta spelare i fotbollsklubben Celtic FC i Glasgow, en stad i Skottland. Därav att de fascineras starkt av hans talang och skicklighet på plan. Den forna Celtic-stjärnan är och kommer alltid att förbli en legend för skottarna.

När våra ögon äntligen vant sig vid mörkret upptäcker vi variationen av besökarna. En man med lång svart läderrock dricker Guinness medan en kostymklädd ung herre står i kön till toaletten.

Vi får reda på att den lilla puben ska besökas av det stora Manchesterbandet ”Proud Mary” vars sångare/gitarrist tidigare spelat med The Oasis, The Who och David Bowie. Puben gästas även av många lokala småband, vilket gör stället till en trevlig mötesplats där mycket underhållande saker händer.

När du går längs huvudgatan Sauchiehallstreet och plötsligt hör ett välkomnande avbrott i all technomusik, då vet du att du har kommit rätt.

Sauchiehall Street
Bilden lånad från glasgowhistory.com

/Sophia, Izabelle & Lily

Scottish Cuisine

Skottland, och Storbritannien överhuvudtaget, är inte särskild känt för att ha hälsosamma matvanor. Man kan t.ex. ta deras nationalrätt haggis vilket är tillagad på inälvor av får som sedan stoppas in i en fårmage. Whiskey (Scotch), som är tillverkad av skottarna, är tillhörande dryck för haggis. Rätten uppfattas oftast som vidrig, vilket inte är så konstigt med tanke på dess ingredienser.

Till frukost är det mycket proteiner som gäller. Frukosten inkluderar korv, Haggis, ägg (kokt, stekt, omelett, äggröra), fisk, bacon och blodpudding. Oftast äter man stekt svamp och tomat till. Förutom detta kan man äta potato scones, som är mycket fetare än vanliga scones, bönor, flingor, toast, frukt och kaffe, te eller juice. Alltså är det en frukost med många alternativ, dock inte så hälsosam.

Förutom alkoholhaltiga drycker brukar man förknippa brittiska engelsktalande länder med te. Does The Boston Tea Party ring a bell? Eller Queen Catherine som introducerade te i brittiska traditioner sedan 1600-talet? Det finns specifika tider för när man ska dricka te, men vad man brukar äta med te enligt tradition är scones. Scones är ett slags bröd som går ihop med de flesta pålägg. Oftast är det sylt som man har på först, sedan vispgrädde (clotted cream). Den här kombinationen kallas för Cream Tea/ Devonshire Tea och är väldigt vanligt i Storbritannien.

/Susann I. M. SP08K

The Arches

Glasgow har mycket att erbjuda både dag och natt. Därmed är innestället The Arches, som är beläget i City Centre, ett måste för aktivitetsälskare. Lokalen består av hela 65 000 km golv som är spritt över två våningar och sju olika valv. Namnet The Arches, som betyder valv, har naturligtvis fått sitt namn efter byggnadens konstruktion.

Det är ett ställe där du möter människor från världen över och det som lockar dit folk är den bas och rytm som sprakar ut ur högtalarna. Bra musik innebär ett välfyllt dansgolv med många glada miner. Värt att nämna är att två av världens mest berömda DJ´s, David Guetta, och Armin Van Buuren, har spelat på The Arches.

The Arches erbjuder även mycket annat skoj, där du har ett stort urval av aktiviteter och inte enbart bra musik som spelas hela tiden. En stor favorit är det färgglada och välfyllda ben- och händerspelet, Twister. Känner du inte för Twister, eller om du inte har vigheten, så kan du istället hoppa dig lång på deras hoppborg som är placerad synligt i den underjordiska lokalen.

Professionella sminkörer med sina sminkpaletter intar sin plats vid varje tillfälle, där du kan få dig en ansiktsmålning. Vill du enbart glittra lite eller bara få dig en annan grym sminkning så ordnar de det på plats.

Så vill du få dig en perfekt resa till Glasgow så skall du definitivt besöka The Arches, åtminstone en gång.

/Ajsa Redzepi och Therese Källholm

Ett soligt Alloway i 3D?

Under den tredje dagen på vår resa hoppade sju glada elever och tre lärare (också glada) på tåget mot Ayr för att så småningom dra vidare på den frivilliga utflykten till Alloway, som var den skotske poeten Robert Burns hemort. Viktigt att tillägga är att vi kom mycket billigt undan då vi lyckades samsas om fem familjebiljetter och hälften av sällskapet fick agera föräldrar åt oss andra. Ekonomiskt ska det vara!

Redan halvvägs stötte vi dock på vårt första hinder, då vi missade bussen till Alloway med 5 ynka minuter. Som om inte det vore nog så stod regnet som spön i backen. Därför sökte vi skydd på ett trevligt litet café i väntan på nästa buss.

Många gruppfoton och tre tekoppar senare var vi äntligen framme. Som lockbete för att så många som möjligt skulle åka med hade lärarna utlovat både sol och 3D-glasögon. Löftena bröts dock och besvikelsen var total. Istället fick vi se Burns hus samt ett minnesmonument i vanlig hederlig 2D, vilket fick duga för den här gången.

När det slutligen var dags för lunch begav vi oss till det centrum där de utlovade 3D-glasögonen som sagt var spårlöst försvunna. Istället fanns det bara en souvenirshop och en lunchrestaurang. Vi höll dock humöret uppe och slog på stort med varsin toast, lagad av tre övertrevliga skottar. Kort sagt så blev vår lilla utflykt klart minnesvärd och vi elever var stolta över våra lärare som hade skött sig utmärkt under hela resan.

Puss och kram,

/Elin Nylander och Frida Björk SP08K

The Highlands - en fantastisk utsikt

Det är en tidig tisdagsmorgon och det väntar en lång bussresa framför oss. Målet är Loch Ness/Inverness.

När bussen anländer till hotellet är vi alla exalterade över att försöka få en glimt av det kända skotska sjöodjuret Nessie och därför bär alla med sig en laddad kamera.

För att inte blir förvirrade på vägen så har vi en guide på bussen, en ukrainsk/skotsk guide som informeras oss om Skottlands historia och de platser vi åker förbi. På vägen har vi en fantastisk utsikt över ”the Highlands” och flera sjöar och många bilder tas med beundran.

Vi får möjligheten att stanna till på två olika utsiktsplatser för att ta kort på de höga bergen. Flera i klassen passade då på att ta en gruppbild, med en vacker bakgrund.

Efter ungefär 4 timmars åkande i bussen stannar vi till på ett värdshus för lunch. På värdshuset finns det en souveniraffär och där görs det många fynd, bland annat kiltar, halsdukar, nyckelringar och fudge. Efter shoppingen åker vi vidare.

Vi är nu framme i Loch Ness, och det är verkligen vackert här. Sjön är stor men tyvärr får vi ingen syn på Nessie. Men vi får nöja oss med en ”staty” på henne istället.

4 timmar senare stannar vi till på en Fish and Chips-restaurang för middag. Vi får en kort stund på oss för att äta eftersom vi ligger lite efter schemat. Klockan 21 är vi hemma på hotellet igen efter en riktigt lång dag. Ingen av oss trodde att denna resa skulle vara på 12 timmar, men vi hade i alla fall roligt undertiden. Vi fick alla vackra bilder med oss hem, men tyvärr ingen bild på Nessie (den riktiga)!

/Josefine

Pictures

På flygplatsen. Bara 15 kg i väskan...

Vi klättrade upp i Burns minnesmonument i Alloway

Nöjda lärare söker spår av H. Potter på Alnwick Castle

Mellanmål

Under the Bridge i Edinburgh

Gruppfoto vid slottet i Edinburgh

Intryck av Glasgow: Lisa H & Linnéa E

Tankarna om Glasgow som en kall och regnig plats fylld av guinnessdrickande celtichuliganer försvann snabbt när vi möttes av den varma kulturen.

Trots att Glasgow är en gammal industristad kändes inte byggnadernas så ofta råa arkitektur av. De gråa stenkåkarna från 1800-talet ger staden ett vackert intryck och att många byggnader är höga ger staden rymd och man får känslan av att det är högt i tak i Glasgow.

Att vädret spelar stor roll när man är där är en självklarhet. Utsidan av många byggnader ger ett kyligt intryck men solens varma höststrålar livar upp både själ och stad.

Något noterbart var hur rent det var på gatorna. De specialdesignade soptunnorna hade behållare för cigarettfimpar. Man kunde ofta se gatustädare som höll staden ren.

Glasgow är en respekterad världsstad som håller på att rustas upp. Det skapas en unik stil när de nytänkande arkitekterna moderniserar staden genom ny design samtidigt som de gamla byggnaderna underhålls. Denna underbara blandning skapar en otroligt vacker stad där det finns något som passar alla.

Människorna är vänliga och betydligt mer utåtriktade om man ska generalisera och jämföra med Sverige!

Av: Lisa H & Linnéa E

Högt i tak i Glasgow?

Petters modeblogg

Ayr är nästan som ear!

Brig O'Doon i Alloway, Burns hemstad

Nu sitter vi här på tåget, klockan 9.30, och är på väg söder ut bort från det grå Glasgow. Tåget är fullpackat med människor som snart ska börja sin arbetsdag. Nyfikna som vi är försöker vi tjuvlyssna på konversationen bredvid oss men vi inser snart att det är nästintill omöjligt att förstå det skotska mumlet. Därför bestämmer vi oss för att njuta av utsikten som blir grönare ju längre bort från Glasgow vi kommer.

Efter en timmes tågresa hörs det ur högtalarna: ” Next station: Ayr. Mind the gap when lighting from the train”. Nu ska vi av!

Småstadsstämningen slår oss i ansiktet när vi kliver av i Ayr. Gatorna är trånga och det kryllar av kortväxta pensionärer i rosa rockar. Efter lite om och men kommer vi fram till busstationen varifrån vi tar den lokala bussen till Robert Burns födelseort, Alloway. Efter en kvart kliver vi av vid våran slutdestination precis utanför huset där Robert Burns föddes 1759. En mysig liten beige stuga med gyllenbrunt halmtak. Dock kommer vi inte in på grund av renovering men vi är nöjda ändå för vi hittar ett mysigt litet café att besöka istället.

Mätta och belåtna vandrar vi vidare till Robert Burns minnesträdgård. Nu skiner solen och lyser upp alla trädgårdens blommor och träd. Det är inte svårt att missa statyn tillägnad Skottlands största poet som står placerad i mitten av trädgården. Eftersom vi hade fått reda på att Burns pappa, William, ligger begravd i närheten av trädgården var det lägligt att även gå dit.

Resten av dagen vandrade vi runt på de tysta lövbeklädda gatorna i Alloway, höstkänslan gick inte att missa. Även i Ayr var känslan påtaglig bland de rosa pensionärerna. Efter att vi hade gått ner till havet och doppat fötterna i vattnet var dagen fulländad och alla var överens om att utflykten var lyckad!

Av: Ida och Julia SP07K

Något för alla smaker?

Du slipper haggis!

(Bilden hämtad från londoncityairport.com)

Matutbud
Matutbudet i Glasgow är väldigt brett, även om det varierar beroende på vad för typ av mat man är ute efter. Till största del utgörs matutbudet av diverse snabbmatskedjor, men det går även att hitta mysiga restauranger om man tar sig tid att leta. Ju närmare centrum man kommer desto fler restauranger möts man av, medan snabbmatskedjornas restauranger mestadels går att hitta i stadens utkanter.

Bland favoriterna kan nämnas Chopstix som erbjuder god asiatisk mat till relativt billiga priser. Priserna ligger på runt 5 pund inklusive dricka, det vill säga cirka 65 svenska kronor. Det går att hitta ställen med både lägre och högre priser och man kan således anpassa sig efter egen plånbok. Matens kvalité är genomgående hög och kan anses vara mycket prisvärd.

Kaffeälskaren hänvisas till Subways lokaler där jag hittade det enligt mig godaste kaffet i Glasgow. Många andra valde Starbucks framför Subway, vilket förmodligen har att göra med att det fanns större möjligheter att välja olika kaffesorter och varianter där. Priset var dock mycket högre än på Subway, och det är återigen en fråga om hur mycket man är beredd att betala. Mysigast lokaler hittar man hursomhelst på Starbucks där miljön är avspänd och tidvis härligt udda.

Hotellet erbjöd frukost som en del av paketet och vi hade därför den strålande möjligheten att välja om vi ville utnyttja denna fördel eller köpa egen frukost på annat håll. De allra flesta valde att äta frukost på hotellet för att kunna lägga mer pengar på mat och annat under kvällen. Frukosten var väldigt enkel och beskrevs som kontinental. Det som erbjöds var toast med smör och valfri marmelad, cornflakes/müsli med mjölk av olika fetthalt samt två olika sorters juice. Dessutom fanns det möjlighet att få kaffe/te/choklad ur en automat i matsalen, och det fanns även andra automater som innehöll andra typer av drycker.

Queen or Queer?

På vår sista dag i Skottland så besökte vi Edinburgh, vilken är en lite mer kulturell stad. Här gjorde vi våran souvenirshopping, då vi hittade en rolig gata med många souveniraffärer. I dessa kunde du hitta allt från kiltar till skottska kakor (shortbread). Souveniraffärerna låg belägna vid Royal Mile, där vi senare besökte katedralen St Giles.

När vi gick in i katedralen så började vi ta kort på de vackra bilderna på fönstrena och även en mumifierad gubbe som vi fascinerades av, men när vi sedan skulle lämna katedralen så såg vi en skylt där det stod att man var tvungen att betala ett visst antal pund för att få fotografera.

Vi lämnade snabbt katedralen efter att ha fått några arga blickar från receptionisten och begav oss mot spökvandringen utanför. Väl där träffade vi en guide som var väldigt karismatisk och vad vi inte visste då var att han också var en väldigt duktig historiker. Han visade oss runt till olika platser och berättade ingående om Skottlands mörka historia. Vi fick även besöka några underjordiska platser där hundratusentals människor levt och dött. Platsen är hemsökt. Rundturen varade ungefär 1½ timma. Att besöka de kända underjordiska gångarna och gå spökvandringen är ett måste när man besöker Edinburgh då man lär sig väldigt mycket av historia man aldrig annars skulle kunna få reda på.

Vi gick runt i Edinburgh ett tag och sedan begav vi oss mot tågstationen där tåget till Queen Street Glasgow avgick. Här blev vi tillsagda av poliserna att lämna vårt skräp i ett tidningsställ i avsaknad av papperskorgar och senare när vi skulle gå på tåget, gjorde Daniel ett grovt misstag. Två skottar frågade oss vart tåget skulle och Daniel svarade snabbt, utan att tänka: "Aah, yeah, Queer Street Glasgow". Snacka om att han skämde ut sig.

Av: Anna, Daniel och Jessica B

Alnwick Castle och Hadrianusmuren

Vi gick upp tidigt på onsdagsmorgonen, med en flera timmar lång bussresa framför oss, med riktning mot norra England. Första stoppet på vår resa var Alnwick Castle, ett av de mest besökta slotten i England, mycket på grund av dess koppling till nöjesvärlden och självklart den vackra arkitekturen. För dem som inte var intresserade av det, fanns en stor botanisk trädgård att besöka på slottsområdet. När vi kom fram till slottet möttes vi av en storslagen syn, som tagen ur en saga. Och inte är det konstigt, när flera filmer och tv-serier med historik anknytning spelats in där.

Inne i slottet var det förbjudet att fotografera, men det var onekligen mycket vackert, fullt med antikviteter, stora målningar och överdådiga prydnader.

Efter några timmar på slottet var det dags för oss att ge oss av igen, denna gången mot Hadrianusmuren. Snart började vi längs vägen kunna se rester av den en gång nära 12 mil långa muren. Muren har genom åren blivit allt mindre och mindre på grund av att lokalbefolkningen bit för bit rivit muren och använt dess stenar till sina hem.

Till slut kom vi fram till platsen där ett av romarnas gamla fort en gång stått: Housesteads Fort. Ruinerna fick en att känna det historiska arvet som fanns på platsen. För dem som inte ville betala för att få vandra inne bland ruinerna kunde man istället gå runt fortet, bland alla kringgående får. Det dåliga vädret fick de flesta att dra sig tillbaka till bussen ganska snart, kalla men nöjda över att ha fått se en så här historisk plats.

Jenny L och Annelie - West End Girls?

En måndagseftermiddag i Glasgow

Efter att vi hade skilts åt från klassen på måndagen, fick vi tid till att göra lite vad vi själva ville. Några av oss valde då att utforska området West End, som ligger vid universitetet. Eftersom universitetet ligger i närheten är det ett väldigt ungdomligt område med många caféer och affärer, speciellt för de som vill gå i second hand-butiker. Vi hamnade på en mysig gata med små butiker med stort utbud, men med högre priser. Vi tog oss till West End med sightseeingbussen och gick av vid universitetet, men man kan ta sig hit på ett enklare sätt med hjälp av tunnelbanan. Tunnelbanestationen heter Hillhead. Det finns även många trevliga restauranger i området.

/Jenny L & Annelie

Andréa och Sara: The Tale of two Cities

Mary Kings Close och The Royal Mile

EDINBURGH
The Royal Mile är ett samlingsnamn för de mest centrala gatorna i den äldsta delen av Edinburgh. Vad inte alla vet är att under The Royal Mile ligger en av stadens största hemligheter, underjordiska gränder som folk levde, jobbade och dog i under 1600-och 1700-talet. Nu går det att uppleva allt som för länge sedan begravdes för att göra rum åt nya, bättre byggnader och människor. Under en underjordisk rundtur får man höra många gamla berättelser om hur det var att leva där och om de som faktiskt gjorde det. Guiden gestaltar någon som levde under denna tid i de då överjordiska kvarteren, berättar om pesten som härjade under denna tid och hur brutal den faktiskt var. Detta är ett häftigt och spännande sätt att lära sig en bit av Edinburghs historia, och vi kan varmt rekommendera denna rundvandring i en av stadens största, fram tills nu, hemligheter.


GLASGOW
Glasgow är staden som aldrig sover i Skottland. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet, det finns alltid någonstans att gå – vare sig det handlar om nattliv, shopping eller restauranger. Staden har många vackra och spännande sevärdheter, och stadsinvånarna är mycket vänliga och öppna för nya människor, speciellt med andra nationaliteter. De älskar att roa sig, även om det bara handlar om att sätta sig på en pub med livemusik eller gå på en livfull och högljudd nattklubb. Glasgow har allt, och lite till. Vill du ha en utekväll som är något utöver det vanliga (speciellt om man jämför med Borås), sök dig till Sauchiehall Street, som är Glasgows oändligt långa bargata. För att citera servitören från Bar 10, liten restaurang belägen i en liten gränd i anknytning till Buchanan Street, som är Glasgows bästa shoppinggata: ”Om du börjar i ena änden av Sauchiehall Street och tar en öl på varje bar längsmed gatan, klarar du aldrig dig till slutet av gatan”. Som sagt, the glasgowegians gillar att ha roligt, alla dagar i veckan.


Sara Wennerblom och Andrea Svensson