Hungriga vargar i Brighton

Vi hade i alla fall tur med vädret... eller inte.  Klockan sju hade vi alla nyinköpta stövlar,paraplyn och torra strumpor på oss när vi på den långa färden promenerade till American Coast 2 Coast vid Brightons marina. Vi gick upp och ner för strandpromenaden, över berg och dal. Men ack nej, någon restaurang kom ej. Och det hade inget att göra med att vi inte visste var den låg.

I alla fall, efter ett panikartat samtal till restaurangen och otydliga direktioner, kom vi slutligen fram till detta paradis av mat. Det var 25 stycken skelett som rasslade in vid borden.

Det serverades allt ifrån lasagne och caesarsallad, till hamburgare och kycklingwraps. Till tjejernas stora förtjusning serverades detta av en mycket stilig servitör, som till tonerna av Lady Marmalade framförde några ”schyssta moves”. Perla, den svenska servitrisen, gav oss glädjande besked när hon beskrev vägen till Primark.

Efter en sådan kulinarisk upplevelse, gick vi med glädje ut i regnet igen och begav oss hemåt.

En vecka senare var det dags för ”den sista måltiden” som, lite lätt kaotiskt, utdelades på en restaurang av italienskt ursprung. Tre rätter stod på menyn och det visade sig, till servitörernas förtret, att ingen ville ha det de hade beställt från början. Men det ordnade sig lyckligtvis då servitörerna snabbt snappade upp våra namn med hjälp av en användbar fusklapp.
När förrätten var uppäten var klassen i gemensam matkoma. Dock fortsatte maten att komma; två rätter till tvingades ner innan kvällen var slut. Därefter följde lite pengastrul, och såväl Catrin som Sofia och Andrew gick lite fattigare hem än de själva hade planerat. Slutligen skildes vi alla åt, och såg inte varandra förrän någon timme senare, eftersom vi alla sov på härliga och underbara Journey's.

Vargarna

/Julia, Sofia, Victoria och Moa

Stonehenge - ett blött mysterium

Den 26:e september på onsdagen, begav vi oss tidigt på morgonen med buss till Bath. Vädret hade inte varit gynnsamt överhuvudtaget, och vi hade ingen tur den dagen heller. Blöta redan från start satte vi oss i minibussen, somnade och påbörjade vår tre timmar långa resa till slutdestinationen – men först efter att Hanna och Cornelia beslutsamt ryckt bort den hängande Wunderbaumen som längs med sätena spred odören Black Ice.

Efter ett tag av slumrande och sovande på bussen, vaknade de flesta till liv för att göra sitt första stopp på resan. På en närliggande mack började man utöka godisförrådet medan busschauffören enträget kämpade med vindrutetorkarens funktion. Tyvärr gick det förgäves, eftersom han återstoden av resan torkade rent rutorna lutande ut genom fönstret; med ena handen borstande på yttersidan av rutan och den andra på ratten - och Nicki Minaj på någorlunda hög volym.

Det var en minst sagt annorlunda färd. Lyckligtvis har många språkare fantasin nära till hands och lyckades roa sig, eller sova bort timmarna. Redan på vägen till Bath fick vi en skymt av Stonehenge som vi senare skulle komma att redovisa om, och det var en något spännande upplevelse just med tanke på att monumentet är så omtalat.

Efter att ha strosat runt i Bath ett antal timmar, satte vi oss i bussen och trots värkande fötter, gjorde vi slutligen ett sista stopp vid Stonehenge. 23 trötta elever, gick ut i det piskande regnet med audioguides tryckta mot öronen, iklädda lila ponchos. Ett motvilligt erkännande är att de flesta sprang mot bussen så fort vår redovisning blivit genomförd och de knäppt några kort för att visa närstående hemma i Sverige. Några tappra elever lyckades till allas glädje lyssna sig igenom alla tio stationer. Okej tio stationer må vara en överdrift, men de tog sig igenom fler än de två som resten av klassen gjorde.

Det var en annorlunda men intressant upplevelse att ta del av mystiken kring Stonehenge, men till vår förvåning var det inte så stort som vi först antog att det skulle vara. Trots att vädret under vår vistelse var en glädjeförstörare, så rekommenderar vi ett besök! 

Vädret på bilden har inget med utflykten att göra.

Kram Hanna, Elma & Selma. 

Bildkälla: Wikimedia

Utflykt till Bath

Bath - gatuvy

Vi har fått chansen att besöka den fantastiska och vackra staden Bath som ligger i sydvästra England. När vi gick i staden så kände vi oss rofyllda av de gamla stenbyggnaderna och alla vackra dekorationer. Bath innehåller mest äldre byggnader och hus från 1700-talet och därför borde man nästan ge en eloge till staden och dess invånare. Dock märkte man genast att Bath lockar mycket turister, både ifrån England och ifrån andra länder och det tror vi beror på stadens skönhet och att det just finns så mycket att se och uppleva!

Vi besökte två olika museer, Jane Austen Centre och Roman Bath. Det var oerhört intressant att få se gamla stenras och grunder ifrån den tid då romarna härjade i Bath, samt att få se deras uppfinningar med de omtalade varmvattenkällorna och poolerna som de byggde. Det var mycket vackert och en rolig upplevelse, och än idag är vattenkällorna fortfarande varma vilket är mycket imponerande. 

Det romerska badet. I fonden Bath Abbey

Som två beundrare av Jane Austen så blev vi väldigt besvikna då vi fick reda på att Jane Austen Centre inte innehöll vad vi hoppades på. Vi förväntade oss att få följa med bak i tiden genom Austens liv och få se gamla behörigheter till henne själv. I själva verket så visade sig att många av föremålen inte hade ägts av henne, till exempel fanns där en klänning som inte hon själv har burit. Jane Austen hade i själva verket bott tre hus bort vilket gjorde oss besvikna att få vara så nära men ändå långt borta. 

Jane Austen Center

Efter våra besök på de två olika museerna så var det dags för lunch, och vi gick till ett litet fik (även det hade gammal fasad). Det fanns en liten uteservering där vi satt och åt och njöt av vår omgivning. Det är en fantastisk stad att gå runt i och bara titta på det vackra och väldigt speciella byggnaderna, samtidigt som det fanns mycket shopping med skobutiker, leksaksaffärer och konfektbutiker, som var fullproppade med godis överallt! Sedan var det dags att åka hem, vi kände oss tillfredsställda med vår utflykt till Bath och vi hoppas att snart få komma tillbaka! 

/Frida och Ninni 

Bildkälla romerska badet: Wikimedia

Cricket i ur och skur

Nu var den underbara resan slut. Det som vi har sett fram emot ända sedan år ett, är över. Fantastiska ögonblick har vi fått uppleva: otroliga vyer, god mat och mirakulöst vänliga människor. Britter har visat sig vara väldigt artiga och uppträdde som gentlemän (de flesta av dem i alla fall).

Annat kan man tycka om vädret, tyvärr var det näst intill storm under i princip hela veckan. G-force winds knäckte paraplyer och regnet öste ner, ”It was raining cats and dogs” for sure. Som tur var hittade vi finfina lila ponchos i den danska affären Tiger, som flitigt användes – vi såg ut som lila köttbullar. Trots vädret var staden väldigt mysig, gulliga små secondhand-affärer, stora köpcentrum, härliga caféer och verkligt brittiska pubar. Havet syntes från större delar av staden, så man hade alltid en riktlinje – visste man var piren var hittade man hem!

Under tisdagen var det dags för den spännande cricketmatchen. Olyckligtvis gjorde vädret att vi inte kunde spela en ”riktig” match, utan de som ville fick pröva på. Vi började med att försöka förklara reglerna, som är ytterst komplicerade då det finns 42 grundregler. Andrews (en av lärarna) syster bor i Brighton och lånade därför ut sitt cricket-set till oss. Självfallet testade vi att slå några slag och det var faktiskt uppehåll under cirka fem minuter, vilket underlättade. Egentligen behövs en relativt stor spelplan men då vi befann oss på stranden var ytan begränsad. I vilket fall som helst var det intressant att pröva på, nu kan man skryta med att ha spelat cricket och inte var som helst, utan i Brighton!  

En ljusning för Simon

Ganska kul ändå?

/Shadi, Sofia och Magdalena

The Royal Pavilion

Nu har vi uthärdat ännu en natt på detta hemska vandrarhem. Suck... Låt oss gå ner till frukosten, vågar vi ens hoppas på en mättande frukostbuffé? Nej.

Vi märker på våra klasskamrater att de har sett fram emot ett besök på detta magnifika palats som vi många gånger förut passerat. Väl där ställer vi oss med palatset i bakgrunden och börjar introducera våra nyfikna kamrater för ROYAL PAVILION! Vi gör ett utmärkt jobb med denna presentation och våra fötter visar oss vägen in mot det okända. Likaså gjorde engelsmannen som mötte oss i dörren. Där tilldelas vi s.k. ”audioguides” där en förinspelad liten gubbe i svart kavaj berättar i den givna ”telefonen” om byggnaden och dess historia.

Näst intill alla rum var prydda med drakar i diverse former så som på tapeter, skulpturer eller lampor. Det sistnämnda var en stor kristallkrona som hölls upp av en drake i guld vilken var en oerhört ståtlig syn. Vi kunde inte slita oss från den stora draken men gubben i telefonen sa åt oss att gå vidare till nästa rum; köket. Tur var väl det, annars skulle vi gått därifrån med nackspärr...

George var inte blyg med att visa upp sitt då ultramoderna kök för sina gäster vilket ansågs vara ovanligt på den tiden. Dock går det inte att neka att det än idag är ett imponerande kök.

Till sist vill vi bjuda dig på ”fun facts” om George IV, hjärnan bakom Royal Pavilion:
Vid 21 års ålder led han av svåra hälsoproblem p.g.a. sin fetma. När han var 30 år var han sjukligt överviktig och hade problem med matsmältning etc. Han var känd för att ha ett intresse för mode, inredning och arkitektur. Speciellt avgudade han stilar inspirerade av Asien, därav ser palatset ut som det gör; en blek kopia av Taj Mahal.

Han var gift två gånger, dock hade han flera älskarinnor vid sidan om, vilket också var vanligt under denna era om man var mäktig. I underhållningsrummet dit gästerna fördes efter middagarna fanns en skärm framför en öppen spis. Funktionen var att kvinnors smink inte skulle smälta då det innehöll bivax.

George IV dog som den mest impopulära kung genom tiderna i Storbritannien p.g.a. hans slösande med skattepengar. Han sörjdes av få. 

The unprepared trip to The Seven Sisters

Our ambition with this one-day trip to The Seven Sisters Country Park was to extend our knowledge of Great Britain’s most extraordinary nature and environment – something that, due to inconveniences dealing with our bus reservation, did not quite go as we had planned... We were forced to reorganize our expedition by rescheduling it from Wednesday to Monday, which made the day quite more spontaneous than what was intended.

While traveling to the Country Park, our bus unfortunately broke down, forcing us to wait (FOR HOURS AND HOURS AND WEEKS AND MONTHS!) until another vehicle came to our rescue. Some of us cried, some of us died. Yet finally, we reached our destination.

The Seven Sisters Country Park is located in the east of Sussex, more exactly in Eastbourne, where beautiful surroundings dominate the exterior of the place. Moreover, being the recording sight of many famous movies has made the area well known amongst people of all nationalities. You might have seen, or heard about, the movie Atonement, of which the last scenes took place here. Actually, during our visit, some of us defied the gale-force winds and managed to catch a glimpse of the protagonist’s house, while the rest of us took shelter in a local tearoom.

Even though the heavy downpour prevented us from enjoying the full extent of the park, we could still imagine the beauty of the place on a sunny, summer day and we understand why The Seven Sisters is so popular amongst tourists. Most people travel here to explore the beautiful cliffs located here and the country park itself actually contains 280 hectares of chalk cliffs. The cliffs are in fact what have given this place its name!

At our stay, we learned that there are two types of maritime cliffs in East Sussex - the chalk cliffs of which the ones in Eastbourne are an example, and the softer sandstone cliffs that can be found eastwards. Altogether, there are approximately 45km of cliffs in East Sussex and the cliffs are actually receding at about 35cm each year due to heavy rain or rough storms.

Even though the journey to The Seven Sisters Country Park did not in any way go as planned, we still had a pleasant time - and we will certainly never forget the feeling of soaking wet clothes and shoes!

Seven Sisters

Bildkälla: Wikimedia

/Elina Trygg, Louise Ahnvik, Simon Andersson

Välkommen till Brighton!

Vi skulle hålla i en guidad tur i Brighton innehållande The Palace Pier, The Lanes och Grand Hotel men det gick inte bra alls på  grund av vädret. Det blåste och regnade något så  olidligt så vi var tvungna att ställa in. Vi fick trots detta läsa upp vår presentation under ett tak vid The Palace Pier men fick efter detta gå hem istället för att fullfölja rundan.


Vi hade egentligen tänkt börja vid The Lanes som är pittoreska gator som går genom centrala Brighton fyllda med roliga affärer, mysiga caféer och trevliga pubbar. Sedan skulle vi ha fortsatt till Grand Hotel som är ett av stadens äldsta hotell och därefter skulle vi ha fortsatt till The Palace Pier som är piren i Brighton, där det finns ett tivoli längst ut på piren.

The Lanes har oerhört fina affärer, det fanns t.ex. en fudgeaffär med de flesta smaker du kan tänka dig. Det fanns också en affär som innehöll återvunna saker, t.ex. en iPhone högtalare som man hade gjort utav återvunna vinylskivor och anteckningsblock gjorda av gamla bildäck.

The Lanes

Bildkälla: Wikimedia

/Victor, Cornelia och Jashar