På flygplatsen. Bara 15 kg i väskan...
Vi klättrade upp i Burns minnesmonument i Alloway
Nöjda lärare söker spår av H. Potter på Alnwick Castle
Mellanmål
Under the Bridge i Edinburgh
Gruppfoto vid slottet i Edinburgh
tisdag 10 november 2009
Intryck av Glasgow: Lisa H & Linnéa E
Tankarna om Glasgow som en kall och regnig plats fylld av guinnessdrickande celtichuliganer försvann snabbt när vi möttes av den varma kulturen.
Trots att Glasgow är en gammal industristad kändes inte byggnadernas så ofta råa arkitektur av. De gråa stenkåkarna från 1800-talet ger staden ett vackert intryck och att många byggnader är höga ger staden rymd och man får känslan av att det är högt i tak i Glasgow.
Att vädret spelar stor roll när man är där är en självklarhet. Utsidan av många byggnader ger ett kyligt intryck men solens varma höststrålar livar upp både själ och stad.
Något noterbart var hur rent det var på gatorna. De specialdesignade soptunnorna hade behållare för cigarettfimpar. Man kunde ofta se gatustädare som höll staden ren.
Glasgow är en respekterad världsstad som håller på att rustas upp. Det skapas en unik stil när de nytänkande arkitekterna moderniserar staden genom ny design samtidigt som de gamla byggnaderna underhålls. Denna underbara blandning skapar en otroligt vacker stad där det finns något som passar alla.
Människorna är vänliga och betydligt mer utåtriktade om man ska generalisera och jämföra med Sverige!
Av: Lisa H & Linnéa E
Trots att Glasgow är en gammal industristad kändes inte byggnadernas så ofta råa arkitektur av. De gråa stenkåkarna från 1800-talet ger staden ett vackert intryck och att många byggnader är höga ger staden rymd och man får känslan av att det är högt i tak i Glasgow.
Att vädret spelar stor roll när man är där är en självklarhet. Utsidan av många byggnader ger ett kyligt intryck men solens varma höststrålar livar upp både själ och stad.
Något noterbart var hur rent det var på gatorna. De specialdesignade soptunnorna hade behållare för cigarettfimpar. Man kunde ofta se gatustädare som höll staden ren.
Glasgow är en respekterad världsstad som håller på att rustas upp. Det skapas en unik stil när de nytänkande arkitekterna moderniserar staden genom ny design samtidigt som de gamla byggnaderna underhålls. Denna underbara blandning skapar en otroligt vacker stad där det finns något som passar alla.
Människorna är vänliga och betydligt mer utåtriktade om man ska generalisera och jämföra med Sverige!
Av: Lisa H & Linnéa E
Högt i tak i Glasgow?
fredag 6 november 2009
Ayr är nästan som ear!
Brig O'Doon i Alloway, Burns hemstad
Nu sitter vi här på tåget, klockan 9.30, och är på väg söder ut bort från det grå Glasgow. Tåget är fullpackat med människor som snart ska börja sin arbetsdag. Nyfikna som vi är försöker vi tjuvlyssna på konversationen bredvid oss men vi inser snart att det är nästintill omöjligt att förstå det skotska mumlet. Därför bestämmer vi oss för att njuta av utsikten som blir grönare ju längre bort från Glasgow vi kommer.
Efter en timmes tågresa hörs det ur högtalarna: ” Next station: Ayr. Mind the gap when lighting from the train”. Nu ska vi av!
Småstadsstämningen slår oss i ansiktet när vi kliver av i Ayr. Gatorna är trånga och det kryllar av kortväxta pensionärer i rosa rockar. Efter lite om och men kommer vi fram till busstationen varifrån vi tar den lokala bussen till Robert Burns födelseort, Alloway. Efter en kvart kliver vi av vid våran slutdestination precis utanför huset där Robert Burns föddes 1759. En mysig liten beige stuga med gyllenbrunt halmtak. Dock kommer vi inte in på grund av renovering men vi är nöjda ändå för vi hittar ett mysigt litet café att besöka istället.
Mätta och belåtna vandrar vi vidare till Robert Burns minnesträdgård. Nu skiner solen och lyser upp alla trädgårdens blommor och träd. Det är inte svårt att missa statyn tillägnad Skottlands största poet som står placerad i mitten av trädgården. Eftersom vi hade fått reda på att Burns pappa, William, ligger begravd i närheten av trädgården var det lägligt att även gå dit.
Resten av dagen vandrade vi runt på de tysta lövbeklädda gatorna i Alloway, höstkänslan gick inte att missa. Även i Ayr var känslan påtaglig bland de rosa pensionärerna. Efter att vi hade gått ner till havet och doppat fötterna i vattnet var dagen fulländad och alla var överens om att utflykten var lyckad!
Av: Ida och Julia SP07K
Efter en timmes tågresa hörs det ur högtalarna: ” Next station: Ayr. Mind the gap when lighting from the train”. Nu ska vi av!
Småstadsstämningen slår oss i ansiktet när vi kliver av i Ayr. Gatorna är trånga och det kryllar av kortväxta pensionärer i rosa rockar. Efter lite om och men kommer vi fram till busstationen varifrån vi tar den lokala bussen till Robert Burns födelseort, Alloway. Efter en kvart kliver vi av vid våran slutdestination precis utanför huset där Robert Burns föddes 1759. En mysig liten beige stuga med gyllenbrunt halmtak. Dock kommer vi inte in på grund av renovering men vi är nöjda ändå för vi hittar ett mysigt litet café att besöka istället.
Mätta och belåtna vandrar vi vidare till Robert Burns minnesträdgård. Nu skiner solen och lyser upp alla trädgårdens blommor och träd. Det är inte svårt att missa statyn tillägnad Skottlands största poet som står placerad i mitten av trädgården. Eftersom vi hade fått reda på att Burns pappa, William, ligger begravd i närheten av trädgården var det lägligt att även gå dit.
Resten av dagen vandrade vi runt på de tysta lövbeklädda gatorna i Alloway, höstkänslan gick inte att missa. Även i Ayr var känslan påtaglig bland de rosa pensionärerna. Efter att vi hade gått ner till havet och doppat fötterna i vattnet var dagen fulländad och alla var överens om att utflykten var lyckad!
Av: Ida och Julia SP07K
Något för alla smaker?
Du slipper haggis!(Bilden hämtad från londoncityairport.com)
Matutbud
Matutbudet i Glasgow är väldigt brett, även om det varierar beroende på vad för typ av mat man är ute efter. Till största del utgörs matutbudet av diverse snabbmatskedjor, men det går även att hitta mysiga restauranger om man tar sig tid att leta. Ju närmare centrum man kommer desto fler restauranger möts man av, medan snabbmatskedjornas restauranger mestadels går att hitta i stadens utkanter.
Bland favoriterna kan nämnas Chopstix som erbjuder god asiatisk mat till relativt billiga priser. Priserna ligger på runt 5 pund inklusive dricka, det vill säga cirka 65 svenska kronor. Det går att hitta ställen med både lägre och högre priser och man kan således anpassa sig efter egen plånbok. Matens kvalité är genomgående hög och kan anses vara mycket prisvärd.
Kaffeälskaren hänvisas till Subways lokaler där jag hittade det enligt mig godaste kaffet i Glasgow. Många andra valde Starbucks framför Subway, vilket förmodligen har att göra med att det fanns större möjligheter att välja olika kaffesorter och varianter där. Priset var dock mycket högre än på Subway, och det är återigen en fråga om hur mycket man är beredd att betala. Mysigast lokaler hittar man hursomhelst på Starbucks där miljön är avspänd och tidvis härligt udda.
Hotellet erbjöd frukost som en del av paketet och vi hade därför den strålande möjligheten att välja om vi ville utnyttja denna fördel eller köpa egen frukost på annat håll. De allra flesta valde att äta frukost på hotellet för att kunna lägga mer pengar på mat och annat under kvällen. Frukosten var väldigt enkel och beskrevs som kontinental. Det som erbjöds var toast med smör och valfri marmelad, cornflakes/müsli med mjölk av olika fetthalt samt två olika sorters juice. Dessutom fanns det möjlighet att få kaffe/te/choklad ur en automat i matsalen, och det fanns även andra automater som innehöll andra typer av drycker.
Matutbudet i Glasgow är väldigt brett, även om det varierar beroende på vad för typ av mat man är ute efter. Till största del utgörs matutbudet av diverse snabbmatskedjor, men det går även att hitta mysiga restauranger om man tar sig tid att leta. Ju närmare centrum man kommer desto fler restauranger möts man av, medan snabbmatskedjornas restauranger mestadels går att hitta i stadens utkanter.
Bland favoriterna kan nämnas Chopstix som erbjuder god asiatisk mat till relativt billiga priser. Priserna ligger på runt 5 pund inklusive dricka, det vill säga cirka 65 svenska kronor. Det går att hitta ställen med både lägre och högre priser och man kan således anpassa sig efter egen plånbok. Matens kvalité är genomgående hög och kan anses vara mycket prisvärd.
Kaffeälskaren hänvisas till Subways lokaler där jag hittade det enligt mig godaste kaffet i Glasgow. Många andra valde Starbucks framför Subway, vilket förmodligen har att göra med att det fanns större möjligheter att välja olika kaffesorter och varianter där. Priset var dock mycket högre än på Subway, och det är återigen en fråga om hur mycket man är beredd att betala. Mysigast lokaler hittar man hursomhelst på Starbucks där miljön är avspänd och tidvis härligt udda.
Hotellet erbjöd frukost som en del av paketet och vi hade därför den strålande möjligheten att välja om vi ville utnyttja denna fördel eller köpa egen frukost på annat håll. De allra flesta valde att äta frukost på hotellet för att kunna lägga mer pengar på mat och annat under kvällen. Frukosten var väldigt enkel och beskrevs som kontinental. Det som erbjöds var toast med smör och valfri marmelad, cornflakes/müsli med mjölk av olika fetthalt samt två olika sorters juice. Dessutom fanns det möjlighet att få kaffe/te/choklad ur en automat i matsalen, och det fanns även andra automater som innehöll andra typer av drycker.
Queen or Queer?
På vår sista dag i Skottland så besökte vi Edinburgh, vilken är en lite mer kulturell stad. Här gjorde vi våran souvenirshopping, då vi hittade en rolig gata med många souveniraffärer. I dessa kunde du hitta allt från kiltar till skottska kakor (shortbread). Souveniraffärerna låg belägna vid Royal Mile, där vi senare besökte katedralen St Giles.
När vi gick in i katedralen så började vi ta kort på de vackra bilderna på fönstrena och även en mumifierad gubbe som vi fascinerades av, men när vi sedan skulle lämna katedralen så såg vi en skylt där det stod att man var tvungen att betala ett visst antal pund för att få fotografera.
Vi lämnade snabbt katedralen efter att ha fått några arga blickar från receptionisten och begav oss mot spökvandringen utanför. Väl där träffade vi en guide som var väldigt karismatisk och vad vi inte visste då var att han också var en väldigt duktig historiker. Han visade oss runt till olika platser och berättade ingående om Skottlands mörka historia. Vi fick även besöka några underjordiska platser där hundratusentals människor levt och dött. Platsen är hemsökt. Rundturen varade ungefär 1½ timma. Att besöka de kända underjordiska gångarna och gå spökvandringen är ett måste när man besöker Edinburgh då man lär sig väldigt mycket av historia man aldrig annars skulle kunna få reda på.
Vi gick runt i Edinburgh ett tag och sedan begav vi oss mot tågstationen där tåget till Queen Street Glasgow avgick. Här blev vi tillsagda av poliserna att lämna vårt skräp i ett tidningsställ i avsaknad av papperskorgar och senare när vi skulle gå på tåget, gjorde Daniel ett grovt misstag. Två skottar frågade oss vart tåget skulle och Daniel svarade snabbt, utan att tänka: "Aah, yeah, Queer Street Glasgow". Snacka om att han skämde ut sig.
Av: Anna, Daniel och Jessica B
När vi gick in i katedralen så började vi ta kort på de vackra bilderna på fönstrena och även en mumifierad gubbe som vi fascinerades av, men när vi sedan skulle lämna katedralen så såg vi en skylt där det stod att man var tvungen att betala ett visst antal pund för att få fotografera.
Vi lämnade snabbt katedralen efter att ha fått några arga blickar från receptionisten och begav oss mot spökvandringen utanför. Väl där träffade vi en guide som var väldigt karismatisk och vad vi inte visste då var att han också var en väldigt duktig historiker. Han visade oss runt till olika platser och berättade ingående om Skottlands mörka historia. Vi fick även besöka några underjordiska platser där hundratusentals människor levt och dött. Platsen är hemsökt. Rundturen varade ungefär 1½ timma. Att besöka de kända underjordiska gångarna och gå spökvandringen är ett måste när man besöker Edinburgh då man lär sig väldigt mycket av historia man aldrig annars skulle kunna få reda på.
Vi gick runt i Edinburgh ett tag och sedan begav vi oss mot tågstationen där tåget till Queen Street Glasgow avgick. Här blev vi tillsagda av poliserna att lämna vårt skräp i ett tidningsställ i avsaknad av papperskorgar och senare när vi skulle gå på tåget, gjorde Daniel ett grovt misstag. Två skottar frågade oss vart tåget skulle och Daniel svarade snabbt, utan att tänka: "Aah, yeah, Queer Street Glasgow". Snacka om att han skämde ut sig.
Av: Anna, Daniel och Jessica B
Alnwick Castle och Hadrianusmuren
Vi gick upp tidigt på onsdagsmorgonen, med en flera timmar lång bussresa framför oss, med riktning mot norra England. Första stoppet på vår resa var Alnwick Castle, ett av de mest besökta slotten i England, mycket på grund av dess koppling till nöjesvärlden och självklart den vackra arkitekturen. För dem som inte var intresserade av det, fanns en stor botanisk trädgård att besöka på slottsområdet. När vi kom fram till slottet möttes vi av en storslagen syn, som tagen ur en saga. Och inte är det konstigt, när flera filmer och tv-serier med historik anknytning spelats in där.Inne i slottet var det förbjudet att fotografera, men det var onekligen mycket vackert, fullt med antikviteter, stora målningar och överdådiga prydnader.
Efter några timmar på slottet var det dags för oss att ge oss av igen, denna gången mot Hadrianusmuren. Snart började vi längs vägen kunna se rester av den en gång nära 12 mil långa muren. Muren har genom åren blivit allt mindre och mindre på grund av att lokalbefolkningen bit för bit rivit muren och använt dess stenar till sina hem.
Till slut kom vi fram till platsen där ett av romarnas gamla fort en gång stått: Housesteads Fort. Ruinerna fick en att känna det historiska arvet som fanns på platsen. För dem som inte ville betala för att få vandra inne bland ruinerna kunde man istället gå runt fortet, bland alla kringgående får. Det dåliga vädret fick de flesta att dra sig tillbaka till bussen ganska snart, kalla men nöjda över att ha fått se en så här historisk plats.
Jenny L och Annelie - West End Girls?
En måndagseftermiddag i Glasgow
Efter att vi hade skilts åt från klassen på måndagen, fick vi tid till att göra lite vad vi själva ville. Några av oss valde då att utforska området West End, som ligger vid universitetet. Eftersom universitetet ligger i närheten är det ett väldigt ungdomligt område med många caféer och affärer, speciellt för de som vill gå i second hand-butiker. Vi hamnade på en mysig gata med små butiker med stort utbud, men med högre priser. Vi tog oss till West End med sightseeingbussen och gick av vid universitetet, men man kan ta sig hit på ett enklare sätt med hjälp av tunnelbanan. Tunnelbanestationen heter Hillhead. Det finns även många trevliga restauranger i området.
/Jenny L & Annelie
/Jenny L & Annelie
Andréa och Sara: The Tale of two Cities
Mary Kings Close och The Royal Mile
EDINBURGH
The Royal Mile är ett samlingsnamn för de mest centrala gatorna i den äldsta delen av Edinburgh. Vad inte alla vet är att under The Royal Mile ligger en av stadens största hemligheter, underjordiska gränder som folk levde, jobbade och dog i under 1600-och 1700-talet. Nu går det att uppleva allt som för länge sedan begravdes för att göra rum åt nya, bättre byggnader och människor. Under en underjordisk rundtur får man höra många gamla berättelser om hur det var att leva där och om de som faktiskt gjorde det. Guiden gestaltar någon som levde under denna tid i de då överjordiska kvarteren, berättar om pesten som härjade under denna tid och hur brutal den faktiskt var. Detta är ett häftigt och spännande sätt att lära sig en bit av Edinburghs historia, och vi kan varmt rekommendera denna rundvandring i en av stadens största, fram tills nu, hemligheter.
GLASGOW
Glasgow är staden som aldrig sover i Skottland. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet, det finns alltid någonstans att gå – vare sig det handlar om nattliv, shopping eller restauranger. Staden har många vackra och spännande sevärdheter, och stadsinvånarna är mycket vänliga och öppna för nya människor, speciellt med andra nationaliteter. De älskar att roa sig, även om det bara handlar om att sätta sig på en pub med livemusik eller gå på en livfull och högljudd nattklubb. Glasgow har allt, och lite till. Vill du ha en utekväll som är något utöver det vanliga (speciellt om man jämför med Borås), sök dig till Sauchiehall Street, som är Glasgows oändligt långa bargata. För att citera servitören från Bar 10, liten restaurang belägen i en liten gränd i anknytning till Buchanan Street, som är Glasgows bästa shoppinggata: ”Om du börjar i ena änden av Sauchiehall Street och tar en öl på varje bar längsmed gatan, klarar du aldrig dig till slutet av gatan”. Som sagt, the glasgowegians gillar att ha roligt, alla dagar i veckan.
Sara Wennerblom och Andrea Svensson
The Royal Mile är ett samlingsnamn för de mest centrala gatorna i den äldsta delen av Edinburgh. Vad inte alla vet är att under The Royal Mile ligger en av stadens största hemligheter, underjordiska gränder som folk levde, jobbade och dog i under 1600-och 1700-talet. Nu går det att uppleva allt som för länge sedan begravdes för att göra rum åt nya, bättre byggnader och människor. Under en underjordisk rundtur får man höra många gamla berättelser om hur det var att leva där och om de som faktiskt gjorde det. Guiden gestaltar någon som levde under denna tid i de då överjordiska kvarteren, berättar om pesten som härjade under denna tid och hur brutal den faktiskt var. Detta är ett häftigt och spännande sätt att lära sig en bit av Edinburghs historia, och vi kan varmt rekommendera denna rundvandring i en av stadens största, fram tills nu, hemligheter.
GLASGOW
Glasgow är staden som aldrig sover i Skottland. Det spelar ingen roll vilken tid på dygnet, det finns alltid någonstans att gå – vare sig det handlar om nattliv, shopping eller restauranger. Staden har många vackra och spännande sevärdheter, och stadsinvånarna är mycket vänliga och öppna för nya människor, speciellt med andra nationaliteter. De älskar att roa sig, även om det bara handlar om att sätta sig på en pub med livemusik eller gå på en livfull och högljudd nattklubb. Glasgow har allt, och lite till. Vill du ha en utekväll som är något utöver det vanliga (speciellt om man jämför med Borås), sök dig till Sauchiehall Street, som är Glasgows oändligt långa bargata. För att citera servitören från Bar 10, liten restaurang belägen i en liten gränd i anknytning till Buchanan Street, som är Glasgows bästa shoppinggata: ”Om du börjar i ena änden av Sauchiehall Street och tar en öl på varje bar längsmed gatan, klarar du aldrig dig till slutet av gatan”. Som sagt, the glasgowegians gillar att ha roligt, alla dagar i veckan.
Sara Wennerblom och Andrea Svensson
Emil berättar och reflekterar: Alnwick Castle
Under vår veckolånga vistelse i Skottland så var det inte bara shopping och slapp som gällde (tack och lov), vi skulle även göra lite utflykter och lära oss saker!
Vi gick upp på onsdagen och åt frukost för att senare bege oss ut på en resa med två trevliga busschaufförer, eller ”coachdrivers” som de kallade sig, och en trevlig kvinnlig reseledare. Vi skulle åka till Hadrianusmuren i England, och på vägen skulle vi stanna vid slottet Alnwick där scener ur filmer som Harry Potter spelats in. Under resans gång berättade reseledaren om Skottlands historia och de komplexa kungliga band som delas med England, vi fick även höra mycket om England.
Väl framme vid slottet så delade vi på oss och vi fick ströva omkring fritt. Slottet ägdes av någon adlig herre som ”lånar” ut slottet under turistsäsongen för att dryga ut sin börs. Rummen var flådiga med en uppsjö av tavlor, soffor och stolar. Tyvärr fick man inte ta kort då alarmsystemet var känsligt.
Vi gick upp på onsdagen och åt frukost för att senare bege oss ut på en resa med två trevliga busschaufförer, eller ”coachdrivers” som de kallade sig, och en trevlig kvinnlig reseledare. Vi skulle åka till Hadrianusmuren i England, och på vägen skulle vi stanna vid slottet Alnwick där scener ur filmer som Harry Potter spelats in. Under resans gång berättade reseledaren om Skottlands historia och de komplexa kungliga band som delas med England, vi fick även höra mycket om England.
Väl framme vid slottet så delade vi på oss och vi fick ströva omkring fritt. Slottet ägdes av någon adlig herre som ”lånar” ut slottet under turistsäsongen för att dryga ut sin börs. Rummen var flådiga med en uppsjö av tavlor, soffor och stolar. Tyvärr fick man inte ta kort då alarmsystemet var känsligt.
Runtom i slottet fanns det guider som berättade lite om rummen och om slottet i sig. Jag ställde en fråga till en av herrarna om det fanns några hemliga rum, jag fick svaret att om han berättade det så skulle de inte vara hemliga längre, fyndigt inte sant?
Slutligen så kom vi till ett litet riddarland där barn fick klä ut sig och göra ridderliga dåd. Det fanns även en labyrint, inte olik det nu demolerade lustiga huset på Liseberg. Där inne huserade en drake och orker, det var vår uppgift som riddare att lösa gåtan i drak-grottan och besegra den ohyggliga besten.
Efter den fruktansvärda bataljen var tiden nästan slut så jag slog ihjäl lite tid vid souvenir-shoppen. Det fanns inte så mycket kul där, i alla fall inte till dess pris. Jag köpte en kopp kaffe som jag inte fick dricka upp på bussen för att ”jag kunde spilla ut den”.
Väl på bussen igen så var vi nu på väg till den orubbliga tingesten som i folkmun kallas ”The Wall”, lite berlin-aktigt sådär. Fast det får någon annan berätta om, jag kan bara säga att fåren som vistades på slätterna inte var förtjusta av svenska tursiter.
Emil Becker SP07K
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
