Under vår veckolånga vistelse i Skottland så var det inte bara shopping och slapp som gällde (tack och lov), vi skulle även göra lite utflykter och lära oss saker!
Vi gick upp på onsdagen och åt frukost för att senare bege oss ut på en resa med två trevliga busschaufförer, eller ”coachdrivers” som de kallade sig, och en trevlig kvinnlig reseledare. Vi skulle åka till Hadrianusmuren i England, och på vägen skulle vi stanna vid slottet Alnwick där scener ur filmer som Harry Potter spelats in. Under resans gång berättade reseledaren om Skottlands historia och de komplexa kungliga band som delas med England, vi fick även höra mycket om England.
Väl framme vid slottet så delade vi på oss och vi fick ströva omkring fritt. Slottet ägdes av någon adlig herre som ”lånar” ut slottet under turistsäsongen för att dryga ut sin börs. Rummen var flådiga med en uppsjö av tavlor, soffor och stolar. Tyvärr fick man inte ta kort då alarmsystemet var känsligt.
Vi gick upp på onsdagen och åt frukost för att senare bege oss ut på en resa med två trevliga busschaufförer, eller ”coachdrivers” som de kallade sig, och en trevlig kvinnlig reseledare. Vi skulle åka till Hadrianusmuren i England, och på vägen skulle vi stanna vid slottet Alnwick där scener ur filmer som Harry Potter spelats in. Under resans gång berättade reseledaren om Skottlands historia och de komplexa kungliga band som delas med England, vi fick även höra mycket om England.
Väl framme vid slottet så delade vi på oss och vi fick ströva omkring fritt. Slottet ägdes av någon adlig herre som ”lånar” ut slottet under turistsäsongen för att dryga ut sin börs. Rummen var flådiga med en uppsjö av tavlor, soffor och stolar. Tyvärr fick man inte ta kort då alarmsystemet var känsligt.
Runtom i slottet fanns det guider som berättade lite om rummen och om slottet i sig. Jag ställde en fråga till en av herrarna om det fanns några hemliga rum, jag fick svaret att om han berättade det så skulle de inte vara hemliga längre, fyndigt inte sant?
Slutligen så kom vi till ett litet riddarland där barn fick klä ut sig och göra ridderliga dåd. Det fanns även en labyrint, inte olik det nu demolerade lustiga huset på Liseberg. Där inne huserade en drake och orker, det var vår uppgift som riddare att lösa gåtan i drak-grottan och besegra den ohyggliga besten.
Efter den fruktansvärda bataljen var tiden nästan slut så jag slog ihjäl lite tid vid souvenir-shoppen. Det fanns inte så mycket kul där, i alla fall inte till dess pris. Jag köpte en kopp kaffe som jag inte fick dricka upp på bussen för att ”jag kunde spilla ut den”.
Väl på bussen igen så var vi nu på väg till den orubbliga tingesten som i folkmun kallas ”The Wall”, lite berlin-aktigt sådär. Fast det får någon annan berätta om, jag kan bara säga att fåren som vistades på slätterna inte var förtjusta av svenska tursiter.
Emil Becker SP07K
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar