Hungriga vargar i Brighton

Vi hade i alla fall tur med vädret... eller inte.  Klockan sju hade vi alla nyinköpta stövlar,paraplyn och torra strumpor på oss när vi på den långa färden promenerade till American Coast 2 Coast vid Brightons marina. Vi gick upp och ner för strandpromenaden, över berg och dal. Men ack nej, någon restaurang kom ej. Och det hade inget att göra med att vi inte visste var den låg.

I alla fall, efter ett panikartat samtal till restaurangen och otydliga direktioner, kom vi slutligen fram till detta paradis av mat. Det var 25 stycken skelett som rasslade in vid borden.

Det serverades allt ifrån lasagne och caesarsallad, till hamburgare och kycklingwraps. Till tjejernas stora förtjusning serverades detta av en mycket stilig servitör, som till tonerna av Lady Marmalade framförde några ”schyssta moves”. Perla, den svenska servitrisen, gav oss glädjande besked när hon beskrev vägen till Primark.

Efter en sådan kulinarisk upplevelse, gick vi med glädje ut i regnet igen och begav oss hemåt.

En vecka senare var det dags för ”den sista måltiden” som, lite lätt kaotiskt, utdelades på en restaurang av italienskt ursprung. Tre rätter stod på menyn och det visade sig, till servitörernas förtret, att ingen ville ha det de hade beställt från början. Men det ordnade sig lyckligtvis då servitörerna snabbt snappade upp våra namn med hjälp av en användbar fusklapp.
När förrätten var uppäten var klassen i gemensam matkoma. Dock fortsatte maten att komma; två rätter till tvingades ner innan kvällen var slut. Därefter följde lite pengastrul, och såväl Catrin som Sofia och Andrew gick lite fattigare hem än de själva hade planerat. Slutligen skildes vi alla åt, och såg inte varandra förrän någon timme senare, eftersom vi alla sov på härliga och underbara Journey's.

Vargarna

/Julia, Sofia, Victoria och Moa